BF +15....

Idag har jag och paddan gått 15 dagar över tiden för beräknad födelse. Trodde jag skulle ha en bebis och vara inne i amningen vid det här laget, men inte då. I två veckors tid har jag varit hos barnmorskan och hon har klämt och känt och konstaterat att allt är bra med paddan. Igår var vi på vår första överburenhetskontroll på Östra Sjukhuset.

Först skulle vi göra ett CTG och ta ett blodtryck. CTG mäter fosterrörelser och sammandragningar/värkar samt bebisens hjärtljud. Det brukar ta ungefär 15-20 minuter eller nåt sånt. Vi satt i en timme (!) tills apparaten stängde av sig själv, den tyckte aldrig att den var klar. Lite fundersam blev man såklart. Jag förstod aldrig riktigt heller vad barnmorskan menade att CTG:t skulle visa som det inte gjorde. Hur som helst så sa hon att vi kunde gå och träffa läkaren istället. Först tog hon dock ett blodtryck, 115/60 - perfekt alltså.

Så fick vi sitta ner och vänta några minuter igen och sen kom läkaren, en kvinnlig denna gång. Hon hade också en läkarstudent med sig (också kvinnlig) så inga problem där. Läkaren började med att göra ett ultraljud för att kolla tillväxten och fostervattnet. Hon var ganska noggrann och förklarade vad vi såg. Hjärtat slog så fint och vi fick se aortan pulsera längs med ryggraden. Paddan låg lite på sidan, med höften ut mot min navel så att säga. Huvudet var fixerat i alla fall. Hon gjorde några mått och sa att allt såg bra ut. Jag frågade om hon kunde gissa vad den vägde och hon trodde på en 4 kilo nånting...

Efter att ha torkat av ungefär en liter klegg på magen så fick jag lägga mig ner igen med byxorna runt fotknölarna (sexig värre tänkte jag), nu skulle hon känna om jag hade öppnat mig något eller inte. Hennes klämmande på livmodertappen var inget vidare skönt men över ganska snabbt. Hon fick bara in ett finger :-( Vilket betyder att jag alltså bara öppnat mig 1 cm eller nåt. Tyvärr, sa hon då, det är ingen idé att sätta igång det när det inte är öppet mer än så. De vill inte göra igångsättning i onödan eftersom det kan bli en svår förlossning vilket kan bli jobbigt för mig så väl som för barnet och detta kan leda till snitt i onödan.

Jag ville gråta av besvikelse. Frågade om livmodertappen var mogen eller mjuk eller så, nej sa hon då - men det kan gå väldigt fort om vattnet går och så. Fast det känner jag ju ingen förhoppning om att det kommer göra direkt...

Läkaren ville att vi skulle gå en sväng, kanske äta nåt eller så och sen komma tillbaka för att göra ett nytt CTG för att se om det blev som de ville ha det den här gången. Sagt och gjort, vi gick ner till Pressbyrån och käkade en korv och en kanelbulle och sen gick vi upp igen. Det nya CTG:t var klart på 10 minuter, men vi fick ändå sitta en halvtimme innan BM var nöjd. Sen fick vi vänta *igen* på att få en ny läkartid. Det nya CTG:t var tydligen till belåtenhet och vi fick en ny tid för samma kontroll på torsdag den 18 december.

Vi bestämde att då kunde jag lika gärna åka själv istället för att Stefan skulle behöva ta ut ännu mer flex. Jag kände mig ganska bedrövad när jag satte mig på vagnen hem. Jag vet inte varför detta känns så himla jobbigt för mig. Klart paddan kommer ut till slut, och den 22 december så blir det ju igångsättning trots allt. Men jag tror det är julafton och allt vad det innebär som stökar till det i huvudet på mig. Kommer jag vara hemma på julafton ens? Hur ska jag hinna med att göra allt som ska vara klart till julafton? Tänker mest på mat och så. Kommer jag vilja ha massa folk runt omkring mig?

Varför vill du inte komma ut snälla söta älskade paddan!? :-(